Svar på tal - Svenska kyrkan

Igår morse när jag slog på radion var det första jag hörde, om Svenska kyrkans "lyxresor". "Jahapp", tänkte jag "nästa shit-storm är igång".

Varje gång något negativt tas upp om Svenska kyrkan resulterar det i att ett stort antal medlemmar väljer att gå ur organisationen. Sällan föregås detta av att ta reda på mer information om saken ifråga innan de gör slag i saken. De som redan har gått ur eller aldrig ens varit medlemmar får vatten på sin kvarn i fråga om att Svenska kyrkan är en föråldrad, onödig instans, nästan i liga med kungahuset. För de "lever" ju på skattebetalares pengar som de har fri tillgång till och kan "göra vad de vill för". 

I fallet om "lyxresor" verkar det ju i det här fallet mer eller mindre stämma tyvärr. Det handlar om många högt uppsatta i maktposition som utnyttjat system och medel, vilket det till en början inte lät som i media. "Personal åker på resor", ja det gör vi, som fortbildning, samarbeten osv men några lyxresor är det ju inte fråga om i det fallet.

Absolut är det bra med objektiva granskningar. Har det gjorts fel ska det rättas till, kyrkan är definitivt inget undantag, tvärt om. Om det är någon som tackar och tar emot så är det ju vi anställda och medlemmar i Svenska kyrkan! Men jag undrar till vilket pris, och hur långt ska det dras?

Ibland undrar jag vem som kommer på att dra fram all skit, enligt vems agenda? Inte bara i fråga om Svenska kyrkan. Varifrån kommer alla drev, vad är det vi som läsare förväntar oss och efterfrågar egentligen? Matade med negativitet sedan start är det såklart det vi ser som norm.

Man tror att kyrkan är någon slags helig och felfri plats, men precis som överallt i världen och på alla arbetsplatser där det arbetar människor, görs det fel. Det ligger i människans natur, oavsett om man är präst, politiker eller gruvarbetare. Det har evolutionen - eller Gud - inte befriat oss från än. 

Det jag däremot blir så spyfärdig av är att det snudd på aldrig nämns något bra om Svenska kyrkan. "Om folk bara visste mer om allt bra som görs, kanske folk faktiskt skulle vilja gå med i stället för ur!", tänker jag ibland. Haha! As if... 

Till saken hör att jag sedan ca sex år tillbaka jobbar som kantor (surprise!) i Svenska kyrkan. Jag har aldrig sett mig själv som på något sätt troende eller religiös. Jag är döpt - inte självvalt, konfirmerad - för mig har det alltid varit en fråga om allmänbildning, man kan inte säga nej till något man inte vet någonting om, och av en ren och skär slump blev jag kantor. Det var ett sätt att för det första få en enastående allsidig och overkligt bra utbildning, samt att få möjligheten att arbeta som fast heltidsanställd musiker.

Men sedan jag började jobba i kyrkan har jag ju såklart fått en helt annan inblick i organisationen än jag hade innan. Det är en speciell plats, det sticker jag inte under stol med. Det är en av de platser där vuxenmobbning är mest vanlig, en plats där det är lätt att glömma att trots att det är en religiös organisation så är det också en arbetsplats som ska funka precis likadant som vilken annan dito som helst. 

Det är känsligt eftersom, liksom andra företag eller organisationer som livnär sig på medlemsavgifter, donationer, gåvor etc (sedan kyrkan skildes från staten) är det viktigt att prioritera användandet av de monetära tillgångarna och helt enkelt använda dem på det sätt som har den största nyttan och utdelningen för just medlemmarna, bland andra. 

För kom ihåg att kyrkan inte bara använder sina pengar till att ge tillbaka till medlemmarna, utan också till alla de som inte är medlemmar. 

Här följer som förklaring, några anledningar till varför jag - som vilken "tvångs-sekulariserad" svensk som helst är medlem:

• Kyrkan vårdar och restaurerar alla våra gamla kyrkor och byggnader (många av dessa, k-märkta) i hela landet så att de, i form av vårt svenska kulturarv ska överleva.

Tänk om alla Stockholms innerstadskyrkor började mögla, förfalla och rasa in för att tillslut kanske helt och hållet försvinna så som det ser ut i tex. England.

Om kyrkorna inte säljs ut till Ernst Kirsteiger förstås, som målar över Albertus Pictors fantastiska målningar (som bla legat till grund för Ingmar Bergmans "Sjunde inseglet", för att bara nämna något...) med lite härligt vitt och hänger upp några gräskronor och hopplimmat secondhand-porslin istället för takkronor och altare.

Albertus Pictors målning i Täby kyrka

• Alla verksamheter är gratis.

Kyrkan driver både barn-, ungdoms- och vuxenkörer, fritids/kyrkis, grupper för bla, teater, måleri, yoga, samtal, språkutveckling, ungdomar, konfirmander, sorghantering, HLR och fördjupning inom en rad ämnen, ja det är så mycket så jag kan inte ens komma på allt.

Men det viktigaste är att kyrkan driver verksamhet efter förfrågan. Finns inget intresse av det ena så utvärderas det och resurser läggs om till det som medlemmarna efterfrågar eller det som det finns behov av i församlingen, kommunen eller närområdet.

Det ska också tilläggas att det aldrig är någon som "kollar upp" om du är medlem eller inte. Dvs. i praktiken så kan du skita i att betala din kyrkoavgift men dra nytta av all verksamhet - gratis, med endast samvetet som får betala, inte minst eftersom all denna verksamhet drivs av enormt kompetent och kunnig personal.

• Alla får döpas, gifta sig och begravas i kyrkans lokaler.

Det är inte alls ovanligt med borgerliga förrättningar i kyrkan - fråga mig inte varför - men vill man låna kyrkan, så får man göra det - trots att man inte är medlem. 

• De hjälper människor i nöd (om arbetet som aldrig syns).

Katarina och Klara församlingar (tex.) i Stockholm driver ett intensivt arbete med bla. flyktingmottagande och olika stöd-grupper. Hur är inte detta en vinst för staten som själva inte klarar av ansvaret? Var är alla de statligt ägda soppköken?

Vem hjälper stackars utblottade och utförsäkrade människor med mat för dagen och en extra guldkant i tillvaron? - jo diakonerna ("kyrkliga socionomer") i din lokala församling. Det första som jag kommer att tänka på är tyvärr, inte staten. 

Värt att nämnas är att efter reformationen fick ingenting längre skötas av religiösa organisationer utan staten skulle sköta sjukvården vilket resulterade i en antikultur (som fortfarande lever kvar) mot kyrkan som hjälpare trots att den haft hundratals år av erfarenhet inom ämnet.

Kyrkan engagerar årligen tusentals människor som bidrar som frivilliga i kyrkans arbete. De hjälper till med allt mellan himmel och jord, dels för sin egen skull - att ha något att göra om dagarna och/eller att få en känsla av att hjälpa till och göra skillnad, men också såklart för att finnas där för andra. 

För att inte tala om det internationella biståndsarbetet i form av bidrag, projekt, vänförsamlingar, utbyten och inte minst att lyfta frågor och uppmärksamma problem också utanför vår direkta närhet.

• Kyrkan är en bra arbetsgivare.

Trots hög procent vuxenmobbning och mycket problematik så är det precis som överallt annars - inte så överallt. Över lag är det en bra och ansvarstagande arbetsgivare med lång erfarenhet bakom sig. Många ungdomar fortbildas eller anställs, om inte annat så för säsong på tex kyrkogårdar mm. Det är en stor utdelare av arbetslivserfarenhet både bland unga och vuxna.

• Nästan all musik, konserter mm är gratis eller väldigt billigt.

På senare år har kyrkan tagit sitt förnuft till fånga och insett att man faktiskt kan ta en symbolisk summa betalt för en eller flera timmar av enastående musik och kultur, med professionella musiker och utövare i spetsen. Du skulle fått betala minst tre gånger priset för samma sak i tex. konserthuset, men eftersom samhället fortfarande inte fullt ut inser vikten av kultur glöms detta ofta bort.

Kören Existens i Turinge-Taxinge församling

• Det finns ett behov av andlighet som kyrkan har en förmåga att tillgodose.

Genomsnitts-svensken är "inte kristen" eller "religiös", men tror på "nånting". Kyrkan har en lång tradition och kunskap om tro och dess utveckling och behovet av detta hos oss människor.
Detta till trots är det inte många kyrkor landet över som kan skryta med några fantastiska besöksantal, utom Katarina kyrka i Stockholm. Ca 6-700 personer gästar kyrkan kl 11:00 varje söndag. Det måste ju visa att något av det som görs är rätt. I alla fall rätt för 6-700 personer på ett och samma ställe. Kyrkan kan både behålla traditioner och utvecklas (trots att det såklart kan bli ännu bättre...).

• Det är högt i tak.

Jag tror inte att det finns en annan religiös organisation i hela världen som inte ställer krav på "religiositet". I Svenska kyrkan finns inget rätt och fel, man kan inte tro "rätt". Så, på gott och ont får man vara både HBTQ-person, kvinnoprästmotståndare och ateist, i samma kyrka.

Ingen förhör dig om du är medlem eller inte, men kanske intresserar sig för vad du tror på. Men om du som inbiten ateist ändå vill göra skillnad för andra människor i kyrkans regi, så har i alla fall inte jag varit med om att någon tackat nej. 

• Kom ihåg! "Kyrkan är ju så rik!"

Nej, inte längre tyvärr. Av alla de monetära medel kyrkan har kommer majoriteten in från medlemsavgifter. Ju fler medlemmar i en församling desto mer pengar och tvärt om. Kyrkan har däremot många stora tillgångar vilka är högt värderade, men dessa tillgångar är främst kyrkorna och alla inventarier som antingen är fast i kyrkan eller som används vid tex. förrättningar (dop, vigsel, begravning) eller gudstjänster.

Sen finns det säkert massa skog eller liknande kvar i kyrkans ägo, men med tanke på det minskande medlemsantalet tror jag inte många församlingar har råd att sitta och trycka på detta längre. 

Om Svenska kyrkan som organisation själv hade kunnat ge svar på tal utan biskopar hit eller dit, vill jag tänka mig att det skulle låta lite såhär:

"Kära media och genomsnits-svensk,

Granska oss gärna, dra upp all möjlig skit du någonsin kan hitta - vi tackar för hjälpen!
Men kom ihåg, bit inte den hand som fött er och skyll inte på oss när taken i kyrkan rasar ner över turisternas huvud!"