Friday, October 7

Två dagar kvar

...sen drar jag. Mitt första stora försök till att "vägra passa in". Jag flyttar till Budapest på söndag. Jag ska sjunga, lära mig Ungerska och bli bäst i världen. Frågor på det?

Några tycker att jag är modig och det kanske jag är, men mest av allt är jag rätt rädd. Lagom livrädd. Men kanske inte mest för att misslyckas utan just för att lyckas och vad priset för detta är. Människor har oftast den vanliga missuppfattningen om att saker antingen kommer gratis, eller inte alls. Nope. Det som är gratis är bara värdelösa, just gratisprover utan riktigt innehåll eller användningsområde. Men det som är värt nåt, det är det som kostar, och det kostar inte lite och det har jag börjat inse.

Att flytta, dra upp sig själv med rötterna, säga upp sig från sitt heltidsjobb, lämna sin familj och sina vänner, det är första steget, eller uppoffringen. Det är ett val som många ändå gör för att det är värt det - fast det vet man ju inte än att det är, eller är det värt det oavsett resultatet? Det svåraste valet är att svara ja på följande fråga:
"Är jag villig att betala priset trots att det kanske är högre än jag någonsin hade kunnat ana, eller lägre än jag trodde var möjligt?". Att se det man vill ha och välja det, blint, oavsett priset. Men sällan har man väl ångrat de val man väl gjort. När man kan se tillbaka på sitt liv blahblahblah. Men jag gissar att det inte är desto mindre sant.

Det är klart att jag är pepp också! Såklart! Men också neutralt redo och mentalt stålsatt. Fokusera. Plugga, jobba, sjunga - ett, två, tre, kör!

Men vad är det som driver mig? Den stora frågan "Varför?". För att allt annat är otänkbart. Ett liv utan panik, ångest, eufori och rädsla är för mig som att begravas levande. Så länge luften räcker kan man stå ut och tro att någon kommer komma till ens undsättning, men sen kvävs man faktiskt och då är det för sent. Lika pretentiös som alltid, men det kan man väl få vara när man slänger sig ut för ett bildligt stup? Men det känns bra, lite skräckblandad förtjusning är ju hela poängen. Nu kör vi!

No comments:

Post a Comment