Det här är ett minst sagt kontroversiellt ämne som upprör många från båda eller alla(?) sidor och perspektiv. Just därför vill jag också ta upp frågan, för att det också gör mig upprörd - surprise! Jag vill först börja med att tydliggöra - jag har självklart inte svaret på alla frågor och påstår mig heller inte ha det. Lika lite som jag på något vis påstår mig ha rätt. Däremot hoppas jag kunna uppmuntra till att skapa diskussion och debatt, för det är bland det absolut viktigaste för mig oavsett ämne.
Det finns många i den - som jag vill kalla den - nya feminist-vågen som helt har hoppat på tåget i frågan om det berömda "manshatet". Det har blivit ett helt nytt begrepp. Potentiellt skaffat sig en egen plats i Svenska Akademiens Ordlista med definitionen "Kvinnors rätt att hata män - för att män hatar kvinnor". Att vi som kvinnor har RÄTT att hata män, för vi är lika starka, hatiska och allt vad det nu är, som de är (eller i vissa fall påstås vara). Kvinnor kan. Också. HATA! Bara för att män hatar kvinnor är tydligen svaret på alla lösningar att hata lika mycket, lika starkt och omfattande tillbaka. Lösningen på alla hatbrott, (antagligen på rasism och främlingsfientlighet likaså - som också till stor del är baserat på hat fött av rädslor, fördomar, egen osäkerhet och en stor portion okunskap) och kvinnoförtryck osv. - listan kan göras lång - är alltså att hata tillbaka. Tänk vad mycket bättre världen blir när vi kvinnor inser vår sanna potential!
"Kvinnohat leder till att vi får lägre löner, att vi gör mer obetalt arbete, att sk. ”kvinnoyrken” har lägre status, att vi får sämre vård, att sk kvinnosjukdomar prioriteras lägre och forskas på mindre. Det leder till att kvinnor ses som lite sämre än män och det leder till att vi har mindre frihet, att kvinnor inte får klä sig som de vill, se ut som de vill eller ligga hur mycket de vill. Det leder även till tafs, sexuella trakasserier, våldtäkter, våld, misshandel, hot, stalking och till och med att kvinnor mördas och när allt detta händer så får ofta kvinnan skulden. I andra delar av världen har vi tvångsgifte och könsstympningar som ett resultat av rådande kvinnohat.
Manshat har NOLL konsekvenser. Manshat leder inte till några negativa konsekvenser överhuvudtaget. Män kanske blir lite ledsna när jag skriver att jag hatar dem. Men kvinnohat begränsar hela mitt liv och min vardag. Kvinnohatet genomsyrar hela vårt samhälle och alla kvinnors vardag. Manshat är en reaktion på detta och bedrivs i mycket mindre skala och har ingen påverkan på vår samhällsstruktur.
Som feminist bör man förstå skillnaden på detta."(hämtat från Lady Dahmer)
Första stycket innehåller absolut mycket sanning. Men att manshat har NOLL konsekvenser? Det är ju en extremt naiv syn. Det är klart att det har konsekvenser, men att de må vara förödande små i jämförelse med kvinnohat, det är en helt annan sak. Men på det stora hela är detta ett trångsynt, destruktivt och världsfrånvänt sätt att se på saken. Tänkt om det de facto var tvärt om. Hade vi kvinnor hoppat och studsat av detta påhopp? Troligen inte. Den allra största konsekvensen av manshat är att kvinnor istället för män, tar över "hat-rollen". Är det något föredömligt och eftersträvansvärt när det är det som vi alla vet skapar så mycket problem och lidande och det vi alla kämpar MOT?!
Jag kan till viss del se en stor del ironi i detta "manshats"-uppviglande. Att man via att belysa "den andra sidan" eller "motsatsen" också kan se kvinnohatet ur den absurda synvinkel där det faktiskt ligger och skvalpar. Att man ser hur absurt det är att hata kvinnor när man genom att se det från andra sidan som manshat, visar hur det skulle se ut från den sida som inte är invävd i vårt samhälle, beteendemönster osv. (se patriarkat).
För mig är hela denna fråga en typisk företeelse inom "nya feminism-vågen". Att istället för att höja sina argument höjer man sina röster. Till vilken nytta!? Man gör alla män som inte är kvinnohatare lika stor otjänst som att påstå att ALLA män är våldtäktsmän bara för att de är - just det ja - män! Men det som nästan är värst är att vi kvinnor gör varandra än ÄNNU större otjänst. Istället för att ta tag i de praktiska problemen underminerar och förminskar vi oss till "hatarnas" sida, antag att det i detta fallet handlar just om kvinnohatarna. Det finns inget konstruktivt sätt att hata. Det finns absolut en stor potential i att provocera för att höras och genom det kunna föra sitt budskap vidare, och kanske är det i stor del det som också sker, men det har jag inte märkt något av eftersom detta hamnar i kölvattnet, i den stora gigantiska skuggan av HATET. Intentionen må vara god, men jag kan inte se att hat någonsin kan lösa några som helst problem på sikt.
Det känns som att feminismens kärna helt har sugits ut under de senaste åren. Vad hände med JÄMSTÄLLDHETEN? Att ingen är bättre än någon annan. Män är INTE bättre än kvinnor, men kvinnor är inte heller bättre än män!! DÄR har vi en utgångspunkt! Jag kan inte heller se meningen med att aldrig någonsin släppa tanken på manligt och kvinnligt i denna diskussion. Just som könsneutralitet uppmuntras och ordet "hen" verkar ta över världen har vi fortfarande samma förlegade syn på lika värde.
Något sa till mig att det som händer just nu är en motreaktion på ett negativt mönster som har skapats och underhållits under så pass lång tid att det nu måste till en helomvändning och inte bara lite "jämställdhets-snack" för att skeppet ska orka vända. Det är möjligt och det hoppas jag också stämmer.
Men förr eller senare måste det faktiskt plana, för vi kan inte fortsätta lära oss själva och våra barn att hat är bästa försvar. Vi kan inte heller, i all oändlighet sticka huvet i sanden och alltid skylla på någon annan. Skylla på männen, på patriarkatet, på staten, på politikerna, på våra föräldrar, hela tiden skylla ifrån sig på någon annan än att faktiskt, för en gångs skull föregå med gott exempel och ta lite eget ansvar! Det är klart att det är svårt och inte går över en natt och att jag inte själv kan förändra världen lika lite i den här frågan som i alla andra.
Någonstans måste vi se att i alla instanser sitter det riktiga människor av kött och blod. Politiker är människor, staten är inte en egen artificiell organism, utan den består av människor. Dina föräldrar är människor som också kan göra fel val i livet. Det är vi som formar vårt samhälle, hur många gånger ska det behöva sägas? Oavsett om det handlar om klimatförändringar, fattigdom eller feminism. Det är en intention och vilja som måste till och den stavas inte, på något sätt, hat. Slopa hatet och börja argumentera istället. På jobbet, hemma, med kompisar, någon främling du träffar på stan. Överallt där det faktiskt finns riktiga situationer där just kvinnohatet - och manshatet - sipprar fram och tar sig uttryck och gestalt. Gå till motangrepp men hata inte människan, hata hatet.
Bra skrivet!
ReplyDelete